Aktuellt

(Att ta hänsyn till? En besatthet över måstet av effektivitet! Har med identiteten/verklighetsbilden att göra, och allt blir bara mer grumligt/oseriöst).


Ett mål: SJÄLVRELATERINGEN/dialogen - mötet med GUD (våga tro, ha tillit); samma sak... Allting handlar bara OM DETTA. Panikrelatering/sökande; efter den andra; bilden utåt, "måste" hela tiden ha "du/dig/det" där.... vet inte varför, men det är den enda "meningen", det "bara är så", så känner jag hela tiden. Vill vara ren/naturlig, tala "rakt" ut/hem.


Detta, känslan av identiten ("anandet") jag besatt vill bevara; det är något som REDAN DÖTT, jag gör bara motstånd mot att VETA det, rent praktiskt manifesteras det, och som panikslaget substitut för detta "mystificerar" jag i en EMOTIONELL TRANS mitt varande, och lägger en "njutningsmoment" överallt, en gyttja/dunkel, dimma... och håller hårt.

Detta måste ut. Det som sker -och att vi/jag FAKTISKT SER/VET hur detta PRECIS SER UT. Parasiten måste identifieras och avlösas, genom förmedlingen/målet.

Vi vet inte mer!! Dunkelts "aning" (jaget/sexualiteten) måste SLÄPPAS från denna YTA. Det GÅR IN, och är ett.. med det mottagande; mötet (du/dig/det).


Jag är inte oärlig, jag är naturlig försöker vara. Det är IMPULSEN. Endast "det mig" överskuggar detta! Ednast de gamla estetiska trygga "floskerna", som suddar ut det som är VI, den stabila relationen, händelsen. Nu måste vi komma fram till "vad vi vill" med det här. Agera utåt i harmoni. FÖRUTSÄTTNINGEN för att ett rent möte ska uppstå (ur en impuls) är naturligheten, inte tryggheten.

Att våga se det SOM ÄR, och ATT det "bara är"... det ligger före allting som "var", och kan inte kontrolleras, eller "tas", det är en själv.


Reflekterat: Ja, det måste vara såhär... det finns inget annat än glansisen av det som är! Förneka inte detta, förneka inte dig själv.


Möt bara gud. Jag är bara "här", "nu", för att erkänna gud.. allting annat flyter bort. Det här är verkligt... Friheten från dualitet.