Fick en mission när jag lyssnade på henne igår kväll (tyckte hon var dum i huvudet förut, men hon verkar ha samma svårighet att förmedla subjetivitet som jag, i sin passivitet alltså. Så trött på konventioner).

Drömde om denna låten i natt, om mamma .. om likadana funkishus, där i Havanna, som vi bor i hemma.. Om ett psykiskt mord, ömsesidig kritik mellan relationer, jag vet inte vem det är som "gör" saker.. riktigt, innan jag somnande förstod jag att vi är jämlikar, att jag är lika stark, samtidigt som jag i min svaga isolering alltid gjort ett anspråk på min självrelatering.. lite absurt, ..tvingas till en genuin, rå objektifiering av gränsen.