Jag är faktiskt en missbrukare

Jag vilseleder människor.. fan också. Och jag vill bli bättre förstås..

Jag är också flera människor.. har ett brett register i min värderingsnatur, balanserar mig i dunkel beroende av "de andra" ute i kollektivet.

Jag har sett vad detta är nu. när jag haft individer att spegla mig i.. patetisk narcissism, ett otroligt omoget hjärta som inte följer någon som helst struktur.. men jag accepterar det som det är och blir inte sårad. Jag hoppas vi alla kan komma närmare varandra, någon gång..

Why are we so blind to se, that the one we hurt are you and me? This is, emtyness, shades of grey, god unknown. Det är inte farligare än så, men ett totalt bortslösat livsvillkor.


Kan hitta tillbaka till mig själv.. behöver ta reda på en hel del, styra upp filosofin. Tänka, sådär som förut, då jag "brydde mig om", människan betydligt mer faktiskt.. Men visst har jag "lärt mig" saker hör också, då jag finkammat min skuggsida... då jag inte vetat vad jag ska göra, i denna fruktansvärda.. fruktansvärda kollaps och traumatisering av människoliv.

Jag är så jävla sorgfull, intellektuellt tragisk.. den ärligaste idealismen, att erkänna klyvningen. Jag kanske bara vill dö, jag vet som sagt inte riktigt vad jag "gör här".. men jag hoppas jag kan få kontakt med gud..

Men jag "saknar" mänskligheten så jävla mycket bara.. Jag var så otroligt seriös och införstådd om "min verklighet" för några år sen, fortfarande har jag problem med att sitta "fast" med min familj..

Jag är sanslös.. jag riktar mig HEM (medvetenhet) RAKT UT i "den stora uppmärkamheten".. Sentimentaliteten över vår naturs sanna "familj".. odödlighet, osv.. personliga ideal.

Jag vet bara inte om och varför, jag "måste arbeta" så jävla mycket.. jag har tänkt sönder mig.. Snälla, GUD fan... VISA MIG.. här, hur vi ALLA i denna "familj", gruppen.. folket.. är integrerade i detta slags beteendemönster.. There are no meaning if else. There is a hole in my soul....


Jag VILL ju vara självständig, fri i sinnet.. något otroligt.

Jag förstår inte vänskap jag gör det inte.. Jag är ett vrak, men det är kanske detta jag velat fejsa tillvaron som, uppgivandet.. det sorgliga.. jag var, är, inte "utanför", detta.. men det äger som sagt ingen mening.. i sig själv. Det säger bara att vi har problem, att världen är fucked up.. ja, precis.. otroligt vad jag verkar som alla andra..