Jag har utplånat min själ. I stort sett.

Det här är skitigt, "pinsamt" om jag skulle orat/brytt mig.

Samtidigt känns det här -som det vanliga. Rörande oss alltså. En gränsöverskridande kapitulation.

Målfokus bör flyttas lite, till det mer rationella efter att våga omfamna allt kaos. Det måste finnas en sanning. Det är bortom det sk. egot.