Det finns något annat slags verkligt också

http://wwwc.aftonbladet.se/ljudbildspel/niklas/

Sorgligt.



Övrigt: Lite såhär känns min "personliga värld", hur kan man accepera ett helvete såhär enkelt egentligen? Jag ser hela tiden att det är vi/alla som är dessa former/helheter. Egentligen saknar jag det jordiska väldigt mycket, ett jordnära kravlöst drama fullt av inre rymd, men samtidigt är det andliga (att gå utanför, möta "rå verklighet") också personligt och känsligt.. det som gynnar mänskligheten, törsten till vår extas.. jag ville faktiskt "offra" det där andra.. Äsch jag vet inte, vad jag vill, allt är bara fullt av dubbla önskingar, paradoxer. För några år sen, när jag började fundera inåt, så var det "det här" jag ville nå (för att komma underfund med något, en annan slags utveckling/form? -det måste vara det, när mitt själv är så delat) ..jag ville identifera mig med den mentala jaget av att veta, innan.. minnas intimiteten i begreppkonstellationen, ett slags säkerhetsbehov..


Jag är lite motsägelsefull, det känns som jag om jag inte riktigt förstår saker... Vad olycka är t.ex. Här ville jag bara påminna om att hur gedigen och viktig för individen den "personliga" inre praktiska världen är, att sådant kan betyda väldigt mycket av vara en beroende. Samtidigt är väl detta strävandet beskrivet, det som vill uttrycka "transcenderandet" av de jordiska svårigheterna.. Jag har väl en väldigt stor kärlek till marken samtidigt, i syntes, för att vice versa ska innebära något, en händelse/fusion.

Men våra kollektiva inställningar till saker förstör för oss oerhört..