Psyk igen

Tar sönder energin för att återföda "passionen", missar själen i den mentala isoleringen, informationen om "hjärnan" i tron på att "hjärnan" gjort än smartare -ATT dessa cannabisrökare blir smartare... vs. den identifierade "informationens"/potentiella minnena & svar -eller en förvirring, minnesfärdens glömda rädda inre minnen återinjicerade.

Relaterar till barndommen -trodde att jag var smart. Men alltså, hur mår jag? Ljuger jag? Nej, ALDRIG. Först kom ordet. Sveriges ansikte utåt står på graden zodiakiskt till det galaktiska stora svarta antimateriska hålet i vintergatan. Sanningen -REN ENERGI. Jesus walk, Jesus walk with me.

Jag vill sluta skämmas, bli förstådd på allvar, av de som vet vad identitet är, ni som läser det här -penetrera det jag säger, stanna upp, objekfiera, fortsätt. Har själv en stor konflikt mellan höger och vänster hjärnhalva. Tror att jag är "NÅGON". Kommer ALDRIG bli en man igen, ville att ni skulle missförstå mig -är vi paranoida? Besatta i rader av Djävulen? Vi snackade ju om det en gång. SÅRA MIG!

Känna sig "så sexig", förvirrande och ja, "totalt osexig", Btw, okej jag, erkänner -tror psykotiskt att jag gör bort mig i o m... Alltså, tror psykotiskt att jag har profilerande telepati med en eller flera personer. Känner mig så klyvd, så jag ÄLSKAR att tänka. Ville uppleva exxxtas, tänker på horoskopet, de som jag värderar -lika mycket som jag privat studerar! I en bubbla, kubik, cykliskt, Experimentation fortgår... jag vet många som har fel. Vi behöver ett offer, jag känner på mig vilka som medialt invaderar mig, KRISTNA människor. JAG KÄNNER MIG SOM ETT BARN! Vågade, orkade inte gå till skolan, mer. Dålig självbild, i det projicerade.

Hjärnans sönderfall, först fastbunden. Ingenting handlar om det här. Våra triumfer riktas rakt mot framtiden. -På smaken, ett tag. FÖR sensuell. Man blir "knäpp", om den inre naturens längtande kött, om man mår dåligt. Bilden av dualitet i sinnet, ni vet. Masken och närvaron tog varandras plats. Vad? Synkronicitet kallas det. Paranoia -jagcentrerad odödlighet, i relation till pga att den fd aktivitetens lammiga filosofiska natur och själ, kände INTENTING och grät samtidigt, oroade mig... Fattar du? Estetiska former, blev ju missförstådd förr i tiden, den projicerade ehm karma. NI FATTAR VAD JAG MENAR. Försökte hitta svaren, som en sport. Var inte intensivd, tittade på låren. (Herregud) Tillbaka till det vi ..alltså. ATT SKRIVA ETT PAPPER. Framhäva logisk.

Man ORKAR inte. Mår dåligt. Skuld över vem, vad? Allt. Vi måste reda ut det här, lugn lyssna. Jag vill till ensamheten för att lyssna. Nostagliskt -ens una mig något på huvudet, balanserande. Ja, och? Kände mig riktigt smart när jag var 12 år. Så, vad pratar vi om? Varje insikt är inte insikten, utan den katalysatoriska handlingen -SANNINGEN måste fram. Jag är ju deprimerad. INTE psykotisk. Typ.