Ska börja logga mer om mitt liv.


Jag sitter på stolen.
Dushat. Gjort en inpackning i mitt halvt sönderblekta hår.
Gammalt smink utsmetat under ögonen. Ska blanda rapsolja och socker och göra en ansiktsskrubb. Dricka te, även om det inte finns så mycket gott "hemma", jag är inte hemma, bussen jag hade tänkt ta gick 23.00, nu är det så att mamma och lillebror ska åka till örebro, genom sthlm, imorgon.. följer med, eller så tar jag en tidig buss, ska träffa läkaren kl. 10.00 imorgon och ta Lamictal-värden, osv. Jättebra mediciner, synd att jag varit utan en dag. Ska tjata mer angående ETC.... som jag inte bara tja behöver, av anledningen att bli sövd till narkos, utan av den relevanta anledningen, men jag behöver en narkos också, tänker gå och sätta in en p-spiral annars bara för att få det så fort som möjligt... blev desorinterad och därefter djupt deprimerad, ett avklätt system (inom min subjektivitet) efter en narkos/operation för typ 8 år sen.... Whatta glömska.


http://debatt.passagen.se/show.fcgi?category=3500000000000014&conference=6000000000000074&posting=19500000003776400


Allt är rymd, gud, kaos. Tänkta tankar i andra världar är ofta extremt erotiska, men känslan är maskulin va.

Fan fick damp nu.


Världen våldta mig. Skölj över mig med ditt damm, dränk mig i mina ägodelars autencitets scen, mina löften. Kom så våldtar vi varann.

Jag är så full av sinnesförvirring, absorberad och nedsjunken, i sig själv, det omogna fragmentet, fafatt implus, dödsrädd. En handikapp för individen, en disciplin för kollektivet, och detta är krisen, och förstås kapituleringen med den eftersträvade befrielsen..

En svårighet att ta sig till köket, en isolerad skam, konserverad i ett tankefel, ett pubertalt patos som sakta dör ut..


Skärp dig min gud.