Jag går omkring och analyserar en jakt efter intimitet hela tiden, halvpsykotiskt.. tar på min närvaro och använder mediciner för att det känns mest gudomligt.. Vill å andra sidan retuschera mig själv, genom hälsa vilket gör mig labil.. Jag vill bara komma ur den solipsistiska insikten jag aldrig förstod, eller tvärtom.. Allt är uppbrunnet, jag kan inte älska innan mänskligheten är fri i sig själv, alt. med ett totalt anspråk, i containern, bara dess oskuld. Med andra ord: ALLT annat.
Jag gillar ingen "förnekad" kärlek. Jag tänder inte på något, attraherad av total obalans. Ingen gör ju något. Jag är som alla andra.
Alla är vänner. Ingen bryr sig om SIG SJÄLV. Alla våldtar barn.
Upplys mig. Det här är underbart. Jag skämtar inte - mänskligheten är redan född -jag är helt skenhelig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar