Glömde Bort (vattuflicka@passagen.se)
Skickat: den 26 april 2006 23:35:31
Till: astrologifanatiker@passagen.se
Kopia: basilikablad@hotmail.com

God kväll!

Man har hjärnan. Och så har man själen. Ibland spelar själen en ett
spratt -man rycks med i en karusell. Teoretiskt vet man mycket väl att
sanningen är en annan. Men karusellen är ju så mycket roligare. Tills
nog man tröttnar på Tivolin ska man förlåta sig själv. Jag förlåter
dig. Du ska var glad att du fortfarande kan åka berg o dalbana. Jag var
ett lillgammalt hämmat barn som aldrig riktigt fick chansen. Bara du
inte glömmer att hålla i handbromsen så tycker jag du ska ta för dig.
En dag tröttnar du och vänder dig till mer sofistikerade nöjen som Tv:
n.

Att våga vara ärlig och uppriktig är något som jag värderar mycket
högt. Det är imponerande att du är så pass modig. Många av the bad guys
som du vet så mycket om är mycket fegare. Utvecklar en överlägsenhet
istället för verklig självkänsla. Strävar efter att återupphålla den
falska låtsascoola schablonbild som de lovade sig själva den dagen de
sorgligt nog själsdog. Innuti skiträdda för att bli avslöjade som den
bluff de är. Man får ibland intrycket av att den mörka explosiva
övermaffian är de högst utvecklade. Smartare, skarpare av äkta besatt
sanning. I jämförelse kan den avväpnade och accepterande halvan låta
fullkomligt korkad och svag. Men som så mycket man en gång trodde sig
veta är även det en illution. Det är när man lägger ner svärdet och
släpper sin makthunger som man utvecklas. Inser vad som är viktigt,
rent och ärligt. Efter det svarta kommer det vita. INTE TVÄRTOM! Det är
väldigt tragist att vissa fastnar nångång på vägen. Du är duktig.

Givetvis får du kritisera mig, det kan vara mycket konstruktivt. Jag
faktist letar efter felen. Det är min hobby, min sport. Jag gillar
speciellt biten med utvärderingen. Man ser tillbaka på den man var och
ser hur mycket man har växt. Verkligt självförtroende. Verklig styrka.
Ingenting slår den!!

Jag vet att du egentligen saknar gemenskap, jag tror inte att du vill
leva hela ditt liv helt och hållet isolerad. De facto är det så starkt
att jag känner det enda hit David. Men det ligger så djupt innuti dig
att du har glömt bort det. Du nuddar vid det då och då men blir rädd
och släpper taget. Det borde du inte, det bränns inte. Liksom dina
känslor, det finns där någonstans. Du är djupare än du tror. Glöm inte
det. De som en gång har funnits kommer alltid finnas. Om än i en ny och
helt unik form. Endast ett här på jorden är oföränderligt: mängden
massa och energi. Det är den enda sanning jag kan. Den enda som aldrig
sviker mig.