En scen ifrån din frånstötande känslomässiga småskurenhet

Här har du storyn:


Namn: Helené

Ålder: 21 och 3 månader.



Sitter vid en Sony metallic underbar dator och skriver lite om ett problem. Jag är inlåst men ingen hjälper mig.. tiden är ute för en one-night-in-left-hemisphere... det har den alltid varit. Jag vill ha Nosinan eller något annat, i princip vad som helst som hjälper mot mina nerver.. Vet att det inte är ett bra tecken när jag börjar spinna igång speldosan, jag beter mig som någon könlös cp... Lithium: skitbra antagligen, bara att jag inte får det av läkarna. Ske se i morgon, ska prata med Helena Kyrö.. skrev en lapp igår om det här... ser jävligt dampigt ut när man väljer nerverna.....


Du är här för att dominera, var fan är mina älsklingar?


Sitter på den stol jag provade att slå sönder men det kändes förjävligt illusoriskt skitpatetiskt, halvt inspirerande.. ville prova rollen, min egen roll... Skorpion-köksan vet att jag försöker imponera på min egen vaginalkraft pga svåra misslyckanden med barnlekarna...


I wanna find you in my own memory, I saw how you turned the lights on and off just to find the blue tune from all this dangerous frequency of being a child in disneyland.