Du ser det ohämmade, min fria karaktär av romantiskt ljus, inte särskilt romantiskt i text, och tror att det är "det"... Du är rädd. Jag är i praktiken inte rädd för någonting. Jag tar intiativ, men varför gör jag det "egentligen" inte..?

Det krävs en djup, sentimental.. mentalisering, den ursprungliga.


Jag ska vara tyst.