Varför bryr jag mig så mycket om hur andra reagerar, och eventuellt frånstöts?
Jag har potential i mina personliga värderingar. Jag genomskådar hur min vision ser ut nu. Sjävreflektion ÄR lidandet.
Jag har odlat en jävla förgiftning i mig själv och kan inte penetrera orsaken, men det är också en besatthet. Det stiger upp i mig, förlamar mig. Besviken på mig själv, utpumpad, splittrad. Det här tillståndet är ett hjälp, men vem/var/hur, jag vet inte ens vem jag är, och trött på omvärldens alla problem.. står fan inte ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar