alltså, på riktigt.. ska försöka ge upp nu. Det här är galenskap. Det är löjligt, eller hur ska jag säga.. "oetiskt".. Jag är även väldigt lättpåverad, och vill "behaga" i gruppen/mötet... även fast jag har svårt att erkänna det..
Självklart, går det inte att "fixa" något som inte är menat till varande.. det ligger vägar bort i perferin, just nu i alla fall..
Kollaps är vad det handlar om. En plattform.
Har ett så sjukt stort behov av att relatera till mig själv. Det kanske skulle underlätta... inför min motivation, att lämna sådana här anspråk, för det är djupt tragiskt.. att människor visar upp sig som offer, när andra letar efter ljus.. Det är; oetiskt. Jag som vill vara så jävla kreativ och irriteras av andras hjärnors "traditonella materialism"...
Jag är ett levande fragment! Jag tar skapandets moral på allra högsta allvar.
Försöker tala om det här även för min persona. Liksom, det finns något som är högre än mig.
Sanningen var en gång mod/renhet i ett handlöst kast mot det kända-okända, trots tankens fasthet och intellektets stolta dualitet.. eftersom man visste varför man var här, att Gud -i framtiden, kommer uppnås genom givandet/erkännandet rakt i från jaget. Jag ÄLSKAR GÅTOR! Jag förlorade den mäktigaste jag hade när jag började tvivla på min auktoritet.
Till mig själv/dig, och förlåt:
Planets of the universe
The bright light is lying down
The earth and the sea and the sky
Is at rest with the ocean
And the days go by
They go into the seas that have no shores
Haunted by that same closed door
Looking up at skies on fire
Leaving nothing left of us
To discover
And the planets of the universe
Go their way
Not astounded by the sun or the moon
Or by the day
You and I will simply disappear
Out of sight
But I'm afraid soon there'll be
No light
No doubt, no pain
Come ever again, well
Let there be light in this lifetime
In the cool, silent moments of the nighttime
We will never change again
The way that we are changing
Well, you'll forget the chill of love
But not the strain
Now I know
Well, I was wrong
To live for a dream
If I had my life to live over
I would never dream, no
I still wish you gone
And I will live alone
Yes, I will live alone
You will never love again
The way you love me
You will never rule again
The way you ruled me
You will never change again
The way you're changing
Jag längtar efter "min" ANDE.
http://gatublomma.blogspot.com/2006/08/first-entry_27.html
Jag är en missbrukare, du kan inte få något av mig.
Vad vill du ha av mig?
Det här kommer bli stort.
/Gud
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar