Min kroniska kontext

Ska försöka plocka ihop massa kläder i den vinröda enorma resväskan på hjul, och åka hem till mitt hyrda hem..

Upptäckte en cool sak när jag pysslade med min livslögn för att känna mig harmonisk... De skinnbyxor från tradera som visade sig vara polyester, kan man klippa av till ben och sy på ett par stuprörsjeans, ungefär under fickorna, och där nere låta en bit av benen vara kvar..

Har ont i nacken.. kommer bli trött om några timmar, åker nog i morgon. Hittade nycklarna i den svarta väskan.. trodde de låg i jackan som jag slängde i Vårby..

Jag fattar ingenting. Jag är ett esoteriskt avtryck.. en slumrad livsrörelse framför spegeln.. Jag skulle vilja binda fast mig själv, helst stjäla en bältessäng.. för att få ett mer jordnära förhållande till dualiteten, och därmed lösa de abstrakta problemen som jag sökt närvaro i. Bli lämnad åt ödet, skärpa mig.. Litar jag på mig själv?

Jag döljer mina känslor till 100% genom baksidan av detta mönster, dvs nuet ..min verkliga fysiska ånger. Döden är allas första relation.