Kaos, ångest.. (I miss you)

Försökte prata med lillassyter.. innan dess hade jag ett akut behov av att uttrycka mig och loggade in på världen segaste dator som jag fick låna av henne.. Försökte komma fram till om det GÅR att nå ett möte där, eftersom jag växt upp som äldsta barnet i en hämmad familj med psyksjuka betingelser.. vilket restrikterat mitt möte med människan/gemenskapen enormt, i min självbild.. men samtidigt gett mig "renhetsidealism".. Jag prioriterar mitt sökande framför allt annat eftersom alla naturliga behov blev uppskjutna som ett jävla mentalt samlartvång..

Vafan, det här är precis som om jag var var som för några år sen.. är det så jävla illa?


En annan "ångest" är "ärlighetens kollaps".. när den existensiella förståelsen för krisen stegras men punkteras av de uppluckrade möte som jagades i framförandets tjänst.. Jag vet inte vad det är man under ytan "begriper" här, men det är väldigt smärtsamt. Fan, jag måste förstå att den relation jag skapat till lidandet, eftersom jag så intensivt vill bort från det här.. kanske inte har så mogna strukturer... Att "kontrollera kaoset" är övermäktigt och utplånar bara innersta nödvändig stabilitet.

DET HÄR jävla snurrandet.. pågår så länge som jag inte medvetet börjar agera i en mer naken miljö, dvs slutar med "vanans förnekelse"/kulturella tvång.. ögonblicket är akut..

Utmana mig. VAR dualistisk i respekt till dig själv.. om det någon gång ska finnas en plattform. Vi är vuxna nu.


Är så JÄVLA trött på att vara VÅLDTAGEN av min FAMILJ. Bristen på imuna gränser i äcklets kedjerörelser. Eller vad, viva luftslott etc? "Hälsar med spökhanden"..

Jag ser inte verkligheten, och därför är jag galen, eftersom jag trots allt KÄNNER den... den andliga moder som stod som vittne till rollspelet när jag fördes in i detta helvete. Var det egentligen tänkt att bli såhär..? Jag är ju lite uppblåst, eller blir.. när omgivningens parasitiska traditioner krossar mitt hjärta och jag ingen har att skylla det här på.. Liksom, som när jag för något år sen läser ett meddelande från en karmastuderande/astrolog, som talar om hur jag valt den här specifika Neptunusaktiveringen av Sol/Måne-kvadraturen.. osv..


Tog en blotter på den 10-timmar långa bussresan söderifrån för en vecka sen.. in i ett groteskt moln av död och identitet, överlevt på utsöndrad fysisk etik.

Grattis till oss!! Du andas ut när känslan i dig landar, att det här är vår (högst privata) ondska, och inte världens brist på skönhet...