Jag är van vid det här; jag vill inte tillbaka

Vi är inget vi "identifierar" oss med utan det som klär in oss i problem.

Jag döljer mig med brister för att vara ifred. Jag tar inte denna relativa livsform på allvar.. jag söker bara ett medium att applicera mitt ansvar på, för att stå imot det förflutnas bekräftelsesökande..

Det finns inget att få ut, vi går "frammåt", framtiden är vi själva i belöning av det ego vi gjort oss av med.

I gruden är det samma sak, inget kan vi fly ifrån eftersom vi är samma atomsmäll, och detta visar en högre mystik. Medvetna cykler; in och ut ifrån.. det är en lek; men nu vill jag högre och renare.


Romantiken fattas. Den skulle ge mig impulser..



Antisortering: