Irritation

Var längesen jag kände sån här irritation...... Säkert pga mina lekar med nervgifts-mat (bröd socker mjölk) i kombination med Ritalin. Vilket jävla pucko jag är, men samtidig som jag "insåg".. så är det faktiskt just denna sorts alkemi som SJÄLEN konstruerar genom formerna.. där kaoset kommer in och förlöser, dvs berättar sanningen bortom en själv i det här..


Men ja.. fy fan... är så jävla frustrerad över mig själv.. att jag går in i vanor här hemma.. av att SE det liksom, att det handlar mycket om mina egna problem.. Spelet är över, OFFER. Men hur då? Fattade exakt när jag såg på den där bilden jag gjort av mina planeter.. Neptunus + Saturnus i den mentala konstruktionen av självet.. esoteriskt skapat martyrskap för att tjäna idéen/bilderna...


Vill dö. Men kanske är det detta som är sanningen... och återföreningen i gud, att det funkar faktiskt inte. Vad händer om mänskligheten förnekar mig när jag kämpat så långt.. och reducerar mig till en bild utifrån vilka gestalter de spelar..? Jag har alltid velat vara tidlös för att hitta en essens av respekt för att vinan logik, men jag undrar om jag inte till jäkligt stora delar försummar mig själv.. ?! Men VAD fan finns att göra.. gå bortom egot.. jo.. LSD.. lite mer än 4-5 lappar alltså.. Jag tvingas leva ett lyxigt liv.. Oxen.. utanför identifikation; i ängslig attack av mig.. jag verkar inte ha "fate" i mig.. har gått över för många gränser mentalt och smält ihop med en kontrollerande konstruktion av sanningen, vilken missar tåget.. Andas utifrån växelspakar.. implosion..