Är även facinerad av uppståndelse genom döden/tillit för att komma över kontrollbehov, in i skuggorna för att nå gemenskap i dualiteten. Mina hemligheter är för massiva, och kräver känslomässigt spontan omkastning av roller i en fördjupad närvaro av det som är kontraktet, för att transcendera ut ur den gamla verkligheten in i den hela.
-
Är just nu en monster av mitt eget kroniska missbruk. Är i min flyktighet, besatt av myten i mitt tänkande, hyperaktiv, och ängslig över paranoian, den förlorade skönheten. Galenskapen. Blev så förvillad av den kulturella missuppfattningen i min andligt utsvultna uppväxt, i att spela "barnet", att jag fastnat i det som reflektionen på "frånvaro"/avsaknad och dess nuvarande överdrift/perversion i relateringen till det oförändrade minnet, luckrat upp mig till "ingenting" eftersom självbilden bara kan förändras genom medvetet konstruerad säkerhet -det handlar om en hög estetisk värdering. Det konfronterar verkligen människan som hon är, och här kan man nå, det sker på villkor av strukturlagar. Lidande är purt den egna ondskan,
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar