Jag vill att alla ska vara fria.
Fattar ni inte vilka VI skulle vara då... hur allting först skulle VARA.. vad är meningen med det här? Inte det döda kontrollområde av själspotential, som det du tror är du, vill göra till "ditt eget i hela universum".. Ingenting är skönhet, när det är separerat.. tänk, om/att, alla har en innebärande klokhet.
We were shit's!!!
Att vara MENINGSLÖSA REBELLER, är bara det första steget av känslan, intutionen och kärleken.. eftersom det speglar det desperata behovet att chocka konventionens låga kvalitet och låga hållbarhet på dess menings struktur, till att VARA SIG SJÄLV (vad det egentligen handlar om! Ja, shit!) Det är därför jag är sentimental rörande filantropi och ..distans (gör ont), eftersom det finns ett verkligt syfte och sanning i det, det är bara en mellanfas av en viss energi. Det mentala är mycket sexigare och ädlare "högre upp" i anden/själen; mänsklighet, frihet.
Men jag AGERAR inte som om... (VI KAN VAR FRIA, som helhet). Jag är inte alls upplyst, jag vill bara vara. Jag är ett barn.
Vad (..) är det vi intimast förknippar med det som uppstår när LIVET är eller görs till SIG SJÄLV...?
Man som helt och hållet TJÄNAR denna frihet, genom att frånkoppla sig och representera något udda, konstigt, excentriskt... men det är inte "tomt" bakom; det finns själ bakom/inom, det som kärnan identifierar sig med. Kreativitet är opersonligt. Det är svårt att leva efter, inte för att jag inte "vill"..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar