Min FORM; är LÅST i en INFANTIL KÄRNA (barn) men är som medvetenhet kanaliserad genom sinnlighet; kärleken till VERKLIGHETEN/parents.. en sådan jävla smärtkropp.
Helt självständig.
Fulheten är på samma gång skönheten.
Vi är döden; total OMÖJLIG kreativitet...........
Finns inget att göra åt oss. ACCEPTERA psyksjukdommen; den unikt dominanta formen av frihet.
(gråter, känslor samma som alltid, fast i ett "totalt avsägande av emotion".. )
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar