Blev kort lite småkär i en tjej på en hamburgerställe igår.. såg en söt tjej på ett café idag.. jag är så förvirrad, men det är förvisso bra andligt. Som hetrosexuell tycker man alltid på subtila vis att man "är något", typ av ett bättre virke, mer attraktiv, det är säkrare osv.. Kände hur min "bisexualitet" försvann och jag kände mig urstraight (som formen för en slags evolutionär sanning) för ungefär 2 veckor sen.. hur jag återgick till denna sanning ungefär.. men det har inte riktigt (ny) själ.. även om det inte är genom reflektioner utan rekationer jag ser det här.. "Attraktion" till killar/män, känns inte lika "avancerat" som jag förut sett det, det måste mer bli djupt emotionellt sexuellt direkt, eftersom jag ältat relationen så länge... och allt är så uppenbart.. Tjejrelationen känns "renare" eftersom det är ny "identifikation" med mer känslighet och spontanitet.. samtidigt som jag är så förvirrad eftersom "homosexualitet" inte är något man identiferar sig med, det är inget som uppstår, på det sättet avslöjar detta att det hetronormativa är en lögn, eftersom det går att identifiera sig med. Lite som att se gud som en man eller fader... och detta hör ihop tror jag även. Det är så sjukt s.a.s, att människan "förlorar identitet" specifikt genom sin sexuella läggning, vår historia bär en förvriden strukturbild som i imitation av rötter blir till kollapser..
Vi har förnekat oss själva, vår helhet, hela tiden. Det finns liksom inget REPRENSENTERAT att stödja sig på, vi är individer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar