Min destruktivitet visade sig i drömmen

I natt drömde jag att jag flyttade hem, trots att jag flyttat hemifrån sen i fredags.. Väldigt mycket tillbakahållen i familjen igen, med mamma, osv.. och jag skulle visst flytta in hos min bror och hans kompis i Solna.. allt var "tungt" och folk samlades och åt massor av transfettsglass från en glassmaskin, även jag tillslut. Jag upplever här min totala obalans i dualiteten, att skönheten tas ifrån oss av val vi inte förstår varför vi gör. När jag vaknar precis, känns det som om jag ätit dåligt i en vecka typ (den obalans jag levt alternerande i familjehemmet) och kände djup personlig skuld för mitt beteende i den där typiska sömnen/transen som jag alltid gick hemma i, fast jag ätit perfekt sista dagarna. Jag har alltså en slags "överhängnande, omedveten" perfektionism i min sentimentalitet (trygghet/hem).

Jag har "renat" systemet väldigt mycket; för jag tror detta är medvetenheten om depressionen av att sitta inomhus hela dagen igår.. Något som konfronterar mig direkt och naket, inte som "hemma", då jag isolerade mig i en miljö som ständigt hindrade mig, och därför var "trygg"..

Härligt att effektivt börja se/penetrera det förflutna såhär, det är i emotioner/rörelse, inte i tankar.


Please don't hold me down