Insåg vad det är jag MÅSTE sluta mig in i, vad det är jag har sökt och söker.. genom ruckandet av tid/rum, med mera.. Förstod det där, att ju mer information jag för in i min reflektion, ju mer upplöses "självet", vilket i mellanfasens tröghet (de senaste åren) skapar lidande/depression.. så saken är att jag egentligen inte bakom allt har så mycket bitterhet kring detta, eftersom jag är så intensivt nyfiken, på det andliga. Man byter alltså plats, på innebörden av "mig själv", symboliserat genom Saturnus och Neptunus i konjunktion.
Mm... tredje huset -hjärnans funktioner i princip, eller känslan av.
Borde alltså, eftersom jag faktiskt upplevt dess brist på auktoritet i den klassiska meningen.. dess irrationalitet and so on... förstå, vilket innbör frihet, vid det personliga mognad.. och förlösningen ifrån en trygghet till en annan..
Men sen så inbillar jag (som sagt) mig en massa tror jag...
En bild som jag sparat på denna dator för länge sen...
Vad är fult, och vad är vackert?
Jag har hittat en ny "skönhet" jag ser sanning i.. och det är i människans ödmjuka och faktiskt passionerade "slutgiltiga" erkännande av mänsklighetens svaghet och "brister", som det formlösa vi faktiskt är.. just då som människan inte ser någon utväg alls, än just erkännandet och tillgivenheten, i VÅRT skapande, som universums centrala meningsauktoritet ..i alla fall den vi upplever inom vår ram. Jag kände hur jag nådde dit en aning för några dagar sen, och det är frihet och specifik glädje, men nu sjunker jag in i gammal verklighet igen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar