Jag borde vara tacksam, för det jag insett och de här slags till häften medvetet integrerade funktionerna.. förut var jag väldigt känslig med att poängera det, för att känna en slags självständighet.
Men jag har aldrig haft mig själv, jag är lost i ett dött er. Mina ord står mig utanför.
Måste bara lita på det här. (Jävligt bra låt också). Jag har blivit väldigt primitiv nu, jag vet inte varför.. för att rensa upp kanske, eller vad jag ska kalla det här..
Jag skulle vilja kunna möta andra genuint mer, det enda som tillsammans betyder något. Men jag är för omogen, står i andra faser på andra plan först och främst..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar