RE:ocean purpose (soundtrack)

Jag blir som estetiskt störd, av sexiga lekar med strypning etc. Jag vill gå in döden på riktigt, mentalt uppbyggt och kanaliserat, eftersom jag ligger före i tanken, med själva meningen. Dränkas t.ex.. jag kan känna ett behov av det. Hav.

Varför håller jag tillbaka min emotionella rakhet? Och, det är.. löjligt, töntigt, att försöka vara perfekt.

Hatar så jävla mycket, rädd.. för att livet ska skada mig, förödmjuka mitt tankejag.. Jag fattar liksom inte, att jag traumatiserats extremt.. jag visste detta INNAN jag blev av med mitt eget jag, eller själsupplevelse.. för 2½ år sen.. kände mig mer mogen då, men jag hade inte försmakerna/fantasierna, om alla de andliga miljöer jag nu ständigt lever mig in i.. Det finns inget att göra, min hjärna är upfucked av medicinerna, tycker nästan synd om mig själv..

Jag vill BARA vara emotionell, tycker jag behöver det nu. Vill känna "människorna", med min kropp och hjärna balanserat integrerat i en meningsfull sensing. Det är liksom grundläggande, men jag har aldrig haft det, som jag minns.. utom halft, i enstaka tillfällen.. men i sådana, har jag alltid kontrollerat och "överblickat" mig själv, det gör jag hela tiden, INGET är på riktigt.. det är inget "fel" med det på det sättet att det är "skamligt".. önskar att fler kunde deklarera var det står..

Det verkar inte som om jag kan leva i det här "tillfället", jag har gått överstyr..


Kolla, vad pubertal jag är.. locked, jag verkar i hemlighet tillfredställa mig med det.. någon sorts dekandent ytlig gemensamt, med massorna.. önskar bara att jag då, faktiskt, verkligen visste det.. men det kanske bara är det som varit, det grisiga, som jag söker befria själen från..

I was so romantic down to the thoghts back then, bortkopplad, ältande denna bild..

Varfan finns människan..


Nej, mitt jag har jag sönderdelat, finns ingen bärande egen relatering längre


Vad fan ska jag GÖRA, egentligen?!




Du hade färdats i en tunnel utan slut
och sökt efter ljuset men inte hittat det
det är längesen nu
Då säger du att allt är bra och att
du funnit ditt lugn, så därför skriver du till mig
när såren äntligen läkt ut.
Åren går och vi förändras
Men någonstans djupt där inne
finns en bild som aldrig försvinner....


Du, är vi vänner än?
Du, Jag vill se dig igen.
För du, var min bästa vän

Vi kan ge varandra tröst när mörkret kommer och
det blir höst
så du, vi kan väl ses igen?

Du säger att du mognat sen den dagen
du gick och att du inte längre
är som du var när vi skiljdes du o jag.
Och det var kanske fel av dig att bara
lämna mig så utan att försöka förstå
vad som gick snett mellan oss två

Åren går och vi förändras
men någonstans djupt där inne
finns en bild där inne som aldrig försvinner
Du, är vi vänner än?
Du jag vill se dig igen.
För du, var min bästa vän
Vi kan ge varandra tröst
när mörkret kommer och det blir höst
Så du, vi kan väl ses igen?

Det finns något du aldrig tvivlar på
och det är bilden av oss två
En vänskap som för alltid ska bestå

Du, är vi vänner än?
Du jag vill se dig igen
För du var min bästa vän