Passiv panikångest.


När det ändå är så här illa, vilket jag på sätt och vis älskar, då resultatet och erkännandet står mig nära i mig själv.. det egna hantverket.. varför kan jag inte använda detta? Jag är fallen.


Skit. Jaha, men då får det väl vara så... handlar om det andra, det här.. det som händer, nu när jag tvingats att gå utanför mig själv. Bara: ge upp. Jag ser det tyvärr inte.