Nio

Jag dricker vaniljte. Storgråtit i sängen första gången på ett tag, duschat, lugn. Tramsmuterar mig ögonblickligen ifrån känsla till inte känsla, "hänger ihop" genom det enda som ger mening, och tar in överjaget/intensiteten i det mänskliga, det är kontakten/samtalet, till livet, min själ.

Jag har inget kvalitet eller substans på min hjärna längre, det har förödjukats. Och sen inser jag sorgen är, hur vi lagt hämningar som blir förvridenheter, över våra spontana uttryck av kärlek till varandra.. och att ingen vet vem som detta skall skyllas på.. varför man blev född, och samtidigt är man dualistisk och maktfullkomlig i sin bedömning.

Det går bara att vara på riktigt. Känner mig utestängd, eftersom det inte verkar som andra.. har samma vilja att deklarera och nå den autentiska intimiten, så som det är.. vill man inte veta? Varför mår många skit annars? Jag kanske föraktar mängderna väldigt mycket men.. jag känner mig som en alien, det är så jag blir bedömd, och då blir jag självrättfärdig/tyrannisk, jag har inget att fylla mig med. Jag vill inte rätta mig in efter något andra tror att jag "egentligen" är..

Jag kan inte kommunicera med mig själv som som ett samtal är, och därför är jag oftast pervers, estetiskt idealistisk, eller vad jag ska kalla det.. är, och skapar en desperation.. Jag är i andra människor investerad via mitt själsjag/födelse..

Jag har tömt mig på allt. Äcklas lite fortfarande inför denna slags perversionen som tar vid, när döden gör mig tom och kontrollerad, som om jag (känslorna) är en slags "knapp"..

Verkligheten är "det som är", realitet/sanning -det är gud, och det är också meningen.


Jag vill inte vara en tafflig lösning i flykt från rekationer, en produktanalys, etc..

VARFÖR, gör jag det här, var kommer jag ifrån? Hur blir jag helt sann mot livet, utan att det yttre relaterande brusets aktiviter suger livstörsten ur mig.. varför fan är det så, egentligen? Jo, det är klart vi behöver "offra" vår lek med färg&form, av ett slags krig, som tappat något akut och intensivt, the pure brotherhood.