Jag vet helt ärligt inte varför jag är född, hur jag kommit hit. Det gör mig paranoid. Kanske är det här allas vår frustration. Det hela känns "över" liksom, det är som om man själv gjort intrång i något vilket urlakat syftet.
En sorts "skam" -men vem handlar det här om? Varför gör vi det till något utanför, vad är det för enorm projektion vi inte befriats ifrån, vad har vi "gjort" ..och framför allt, vad behöver vi göra?
Det är väl endast, såhär, jag primärt "tänker", hur kan jag (då) tänka på riktigt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar