Home

Jag vill bo ensam nära havet och skapa med min vilda själ nära gud. Men också finkänsligare och fri med mänskligheten i tunnebanan. Jordisk känslig transcendens, igenkänning. Hungrar efter verklig personlig kunskap, om vårt universum/andliga struktur.


En ytlig deklarering, men tar jag det djupare sett på min utveckling.. så undrar jag ibland om inte detta jordelivet är en mental skissmodell för den ultimat personligt tillfredställande friheten aka människokärlekens mysterium. Döden från en sådan här kontroll, känns svärisk och ouppnålig, vill jag leva mina år så? Aldrig.


Gud, är min idé tydlig nog, har jag respekt för livet? Att "förstå fulländligen", jag förstår det där.. min dualitet är extrem och samtidigt så integrerad i varje livsform att varken "den" eller rättare sagt jag själv finns.

Mina värderingar har skiftas oerhört från de tidigare faserna i livet.


Jag "ger" mig bokstavligen totalt till "mänskligheten", i min drift/kärlek, osynligt även för mig själv. Jag är ofärdigt s.a.s.. men det där är lite oklart, hur lång tid ska detta behöva ta?

Det här ..denna jagrymd, har en sådan sinnlig/materiell "balans" eller dräkt, att det kan "följa" eller transformera, utöver.. Den stannar kvar, intrycket jag fått.. dvs. mitt liv, är för tungt ..denna livsform blir antagligen min individualiserande död. Men jag är rädd.


Alltså, det är ju egentligen ett skämt det här.. jag FINNS INTE.. min mentala värld, min realtiva identitet (värderingar, mål) är en hägring, och samtidigt allt jag har/är.. i överkant. Mer upplysning, tack? Det är ju som mina rader av händelser specifikt sjunkit så djupt ner i allvaret/sanningen, att det är tydligt och klart det här... sökandet är inte samma som det en gång var, på det sättet har jag ju lyckats, oj det tänker jag inte på.


Jag är inte integrerad i samhället/mänskligheten med en kreativ uppmärksamhet av "hem"/förståelse för rötterna.. och det är min största sorg, jag behöver t.o.m räkna ut det. Men, då allt ser ut som det gör idag.. och jag är inte ensam om det här, och detta avslöjar något.. eller det enda, sanna ädla.. bokstavligen; sanningen. Jag kan inte se den pga min oerhörda jordiska materiella bundehet vid det egna, även om utveckling är möjlig.. men det här är så känsligt. Liksom, det enda som skulle kunna "transcendera" denna världs lidandesituation i beräkning (och behov av människokärlekens uttryck) ..är en Jesusroll, och jag har avsmak och rädsla inför det, och känner mig förvirriad. Vi har även utvecklat något "annat", inom t.ec. konst.. det här finns inte ännu, men vi gör våra val genom hur vi omedvetet integerat oss i en ny bild av att se livet och människan..