Jag funderade lite nu på riktigt... VÅGADE "välja" idéen om självmord "because I'm worth it"..

Det slår mig då, att tiden är nu, för det jag vill och kan göra! Det finns en del som jag först vill göra, som alltså backar upp mig genom min starka överlevnadsinstikt.. och det är, numera, att resa iväg och se jorden... men mina drömmar är inte inom "denna" närvaro.. eftersom de verkligen är det.

Jag älskar människogruppen. Hur deklarerar jag detta? Tror jag fattar, dvs. det handlar om, att röra sig instinktivt och lita på att själen/gud make the touch...

Explode this body
Off me


Jag måste ta mig kragen och VAKNA -göra något, och sluta fysiskt oroa mig över min praktiska trygghet KONSTANT.


Like the feeling of all the seasons changing, Love is a memory